Sista refrängen
2011-09-06 14:25:29
Länge sedan. Igen. Måste egentligen bara skriva av mig. Göra punkt för det här en gång för alla. Det är slut mellan oss nu. Aldrig mer ska jag bry mig. Aldrig mer ska jag ägna en tanke åt dig. Jag förtjänar en så mycket bättre kille än dig. Jag är för bra för dig. Kärleken gör än blind. Så blind att man ibland inte vet vad som är kärlek och vad som bara är en dröm eller önskan. Det kommer aldrig bli något mellan oss, vi är för olika. Jag måste sluta lura mig att det är dig jag vill ha, jag vill bara ha kärlek.
Därför jag jag punkt för detta en gång för alla. Nu sjungs sista refrängen. Ja allt vad det heter, det är SLUT NU.
nu....
Därför jag jag punkt för detta en gång för alla. Nu sjungs sista refrängen. Ja allt vad det heter, det är SLUT NU.
nu....
never looking back
2011-04-16 15:03:10
Du sårade mig. Du fick mig att känna mig speciellt för att sedan lämna mig ensam kvar. Blottad och sårad. Du säger att ditt liv leker. Du säger att du vill ha något seriöst. Du säger alla lögner i världens och där står jag. Blåögd och svag. Tror på allt ditt bullshit. Tror på att du sa. Du utnjyttade ditt läge och min svaghet. Jag hatar dig. Jag hatar dig inte, men jag önskade att jag kunde göra. DU fick mig att känna mig speciell och jag mådde bra. Tack vare dig kan jag inte glädja mig åt saker jag borde. Tack vare dig gråter jag mig till sömns. Tack vare dig kommer jag aldrig kunna lita på en kille igen.
to be or not to be
2011-03-22 18:26:29
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag kommer förmodligen bara skriva och skriva nu, måste.
Allt är upp och ner. Det är bra, det är dåligt. Jag mår dåligt när p inte skriver till mig, men ändå vill jag inte ha han? eller vill jag? Nu när jag tänker efter kanske det är så att jag ändå vill något, eller är det bara längtan efter kärlek? Det jag mest av allt want and need är kärlek, närhet och uppskattning. Jag vill höra orden som gör att man mår så bra, som gör en glad och som gör en underbar. Nu vet jag inte vad jag skriver igen, kanske är det för att jag inte vet något. Jag vet inte vad jag ska tycka, känna, tänka eller säga. Allt blir ändå bara fel. fel. fel. fel. JAG BEHÖVER KÄRLEK
Död eller levande?
2011-01-21 18:42:23
Ibland vet jag inte vad jag känner. Ibland vill jag bara skrika, skrika högt. Så högt att alla känslor dempas. Ni vet sådär högt så du inte känner något längre. Precis så högt vill jag skrika. Det sårar mig att jag aldrig lyckas. Jag förstår inte vad det är för fel på mig som aldrig kan hitta en bästa kompis. Jag förstår inte vad det är för fel på mig som aldrig kan behålla kompisar. Det sårade mig idag. Att alltid vara den som ingen räknar med. Att alltid vara den som blir utesluten. Att aldrig vara den självklara. Det sårar mig och snart lägger jag ner. Snart ligger jag bara här, och inte känner någonting längre. Tomhet, stor tomhet. Jag vill också ha någon, jag behöver någon. Ingen vet om jag lever eller ligger här död precis nu. Jag kan ha varit död i ett antal timmar, ingen vet. Jag behöver någon, behöver vara någons självklara val, behöver vara någons trygghet. Jag behöver någon. Mamma och pappa är de ända, de ända som skulle bry som den dagen då det händer. Dom är jag tacksam för, mycket tacksam. Men en människa klarar sig inte igenom livet med bara föräldrar, det gör man inte. Jag vet att detta kommer bli min död, snart..
längesedan, ja
2011-01-19 09:40:22
Hej. Det var länge sedan, eller vad säger man? Jag ska inte ens försöka att be om ursäkt. Har inget att ursäkta mig om för, mitt liv har varit snurrigt. VEt varken ur eller in, in eller ut. Resan hem var underbar, men ändå inte på något vis. Besvikelsen över jobbet, stor besvikelse. Vi sågs bara ute, men vet inte vad du tyckte tänkte eller såg då. Jag blir lite rädd för mig själv vad jag är kapabel till. Snart gör jag det. Kanske världens misstag, kanske inte. Jag vet att förr eller senare kommer jag åka till dig, pc. Jag borde inte men jag kommer. Behovet av närhet och kärlek förstör mig. Jag vet att jag inte borde men ändå kommer jag. Fan hur ska detta sluta. Eller borde jag?
riktigt riktigt svårt
2010-09-24 19:05:20
Ibland är det svårt, riktigt, riktigt svårt. Ibland är det riktigt svårt och har du tur är det bara svårt.
Jag fattar inte varför jag inte slutar skriva med dig. Säger som det är. Du har en flickvänn och är inte alls min typ, mil ifrån. Tror att det är för att jag är så desperat av värme och kärlek. Inte bra, inte bra att jag sjunker till den nivån. Jag kommer aldrig få riktiga känslor för dig och du dessutom jobbar på mitt extra jobb.
Undrar när jag ska hitta någon. Inte bara fula miffon som är konstiga, inte för att dom är fula utan dom är verkligen konstiga. Jag vill bli kär och besvarad. Självklart är det försent nu men det hade inte varit fel att ha någon att berätta om när hon skryter om sin kärlek när vi åker till dalarna....
Nu ska jag lyssna på deppig kärleksmusik och drömma mig bort. Tänka hur ful och tjock jag är och känna mig en smula misslyckad
längtan, en evig väntan
2010-09-21 10:23:34
Jag längtar till jag få se din min, höra din reaktion när jag plötsligt är där. Jag kan inte sluta fundera,fundera på hur det kommer bli. Den där första ögonblicken kommer säga allt, verkligen allt. Din röst, din blick, ditt leende, hela du gör mig knäsvag. Filmerna på facebook spelas om och om igen. Jag kan inte få nog. Jag vet att det är långt kvar, men snälla gör mig inte besviken.
Inte kan jag sluta längta till om en vecka. Jag längtar så jag inte vet vad jag ska göra, hur jag ska stå ut. Jag längtar så jag blir rädd, rädd för att bli besviken. Rädslan kommer ofrivillgt och vägrar göra sig ombemärkt.
åhhhh, för mycket känslor på en och samma gång
Inte kan jag sluta längta till om en vecka. Jag längtar så jag inte vet vad jag ska göra, hur jag ska stå ut. Jag längtar så jag blir rädd, rädd för att bli besviken. Rädslan kommer ofrivillgt och vägrar göra sig ombemärkt.
åhhhh, för mycket känslor på en och samma gång
fegis
2010-09-19 22:20:28
Jag vet inte vad jag ska tänka, göra eller känna. Jag längtar lite hem, det gör jag. Inte för att jag har något att komma hem till, eller jo. Mamma, pappa och världens underbaraste hästar som jag saknar. Men det är inte många dagar kvar nu, du klarar det, håll ut.
För det första ska jag ta mig igenom och överleva onsdagen. Ska jag vara hemma i min trygga lilla lägenhet, slippa känna det där, slippa anstränga mig till tusen och ändå misslyckas. Det skulle inte vara helt fel, inte alls. Men, jag vill inte vara sån. Jag vill komma ut. Herregud hur ska jag kunna träffa någon (läs komma över rv) om jag inte går ut. Men jag vet inte om jag fixar det, jag vet ärligt inte. Är så förvirrad att de där jäkla tårarna tränger under ögonlocken.
jäkla skit
För det första ska jag ta mig igenom och överleva onsdagen. Ska jag vara hemma i min trygga lilla lägenhet, slippa känna det där, slippa anstränga mig till tusen och ändå misslyckas. Det skulle inte vara helt fel, inte alls. Men, jag vill inte vara sån. Jag vill komma ut. Herregud hur ska jag kunna träffa någon (läs komma över rv) om jag inte går ut. Men jag vet inte om jag fixar det, jag vet ärligt inte. Är så förvirrad att de där jäkla tårarna tränger under ögonlocken.
jäkla skit
Det var det självaste
2010-09-04 21:25:04
Det tror jag ju. Självklart att detta skulle hända. Som att det inte var nog. Som att jag inte skulle få känna den glädje jag kände inför något. Jag kände att det skulle bli min helg, inte din. Men du tog det ifrån mig. Hel helgen kommer jag få höra om din kärlek. Och hela helgen kommer jag att tänka att jag inte har någon kärlek att prata om. Jag gråter just nu, i alla fall nästan. Ni vet när man känner hur tårarna pressas bakom ögonlocken, precis så. Det som skulle bli världens bästa helg kommer nu bli förstörd. Jag orkar inte. Jag skulle göra allt för att det inte skulle bli såhär. Men vissa ska få allt medan andra inte. Jag är så förbaskat trött på detta. Åååh, jag vet hur ont det kommer göra i mig. Varje gång du berättar om honom, varje sms och varje samtal han berättar hur mycket du betyder för honom. Och där kommer jag stå, 18 år och oskuld. Nu menar jag inte bara oskuld på det viset utan mera aldrig varit tillsammans med någon viset. JAG ORKAR INTE MED DET HÄR, VAAARRRRRFFFFFFFÖÖÖÖÖÖR?
Ensamast
2010-09-03 11:43:50
Varje gång jag loggar in på bloggen för att skriva ännu ett patetiskt inlägg ser jag det. Varje gång är jag lika nära på att radera det. Det svider och gör så ont att se dina insialer och ett hjärta. Men jag ska vara stark. För det inläget står bara för vad jag känner innombords. Varför är det så svårt att se sanningen, att erkänna för sig själv vad man känner?
Jag är så trött på att alla killar bara snackar. Säger det ena och det andra och sedan är man från den ena sekunden till den andra som död för dom. Jag vet att ni nu kanske tänker välkommen till verkligheten. Men jag är så jävla trött på det. Ni kan kanske acceptera det och gå vidare, men jag är inte som er. Jag har aldrig haft den där känslan. Veta att man är någons och den där någon gör allt för än. Därför gör det ont när hoppets som tändes släckts..
Jag tror det är därför jag egentligen gillar dig. För att jag känner att du är det närmsta jag är att få någon, även om du är så långt borta.
Kanske är det så att jag är menad att vara ensam för resten av livet, precis som dessa 18 år har varit...
Jag är så trött på att alla killar bara snackar. Säger det ena och det andra och sedan är man från den ena sekunden till den andra som död för dom. Jag vet att ni nu kanske tänker välkommen till verkligheten. Men jag är så jävla trött på det. Ni kan kanske acceptera det och gå vidare, men jag är inte som er. Jag har aldrig haft den där känslan. Veta att man är någons och den där någon gör allt för än. Därför gör det ont när hoppets som tändes släckts..
Jag tror det är därför jag egentligen gillar dig. För att jag känner att du är det närmsta jag är att få någon, även om du är så långt borta.
Kanske är det så att jag är menad att vara ensam för resten av livet, precis som dessa 18 år har varit...
samma gamla visa
2010-08-28 19:07:28
Alltid ska det vara samma sak, om och om igen. Det snurrar tills du blir yr och faller ihop, tills du varken vet ut eller in. Aldrig tar det ett stopp, onda tankar, onda människor och en ond värld. Det känns som att jag lever i min alldeles egna värld, för det verkar bara vara jag som uppfattar allt ont, som får handskas med allt hemskt. Jag vet att jag ska vara tacksam för det jag har, och det är jag, verkligen. Men ska en människa behöva gå hela livet igenom själv? En människa är bara en människa. Jag önskar så att jag var en superhjälte. Jag är även fullt medveten om att det finns människor som tvingas gå igenom så mycket mer än vad jag tvingas. Dessa människor beundrar jag så, verkligen. Men dessa människor är även starkare än jag. Jag är tacksam för att min familj får finnas kvar hos mig, verkligen. Men jag behöver verkligen någon som säger de där orden varje dag, som värmer dig när det är svårt. Jag behöver den människan om jag ska få tillbaks livsglädjen igenom. Självförtoendet ska vi inte ens prata om, ingen idé för det finns ändå inte.
Just nu känner jag mig bara ensammast i världen.........
Just nu känner jag mig bara ensammast i världen.........
snälla
2010-08-28 14:08:34
Jag vill inte vara kvar, har inget att vara kvar för. Jag vill inte hem, har inget att komma hem till. Vart ska jag då ta vägen? Är den ända utvägen att avsluta livet? Har jag kommit till ett vägkorsning med bara ett alternativ?
rv <3
2010-08-23 19:59:16
Varför inser man allt när det är för sent? Tackvare att jag återigen stirrade mig blind på det yttre missade jag vilken underbar person du är. Nu när jag sitter här 60 mil ifrån dig inser jag att jag helst av allt vill ligga i dina armar, höra de där rätta orden och bara känna din trygghet. Kan du inte bara logga in på face så att jag åtminstonde får prata med dig, höra de där orden som bara du kan säga. Jag vet inte om det är möjligt, kanske är fel. Men jag tror jag saknar dig...
Känslokall
2010-08-10 21:06:09
Jag känner inget just nu och det skrämmer mig. Rädd för mig själv är precis vad jag blir. Jag är som min egna skräckfilm. Allt som inte får hända händer och allt som får hända händer inte. Jag blir rädd för att känslorna känns som bortblåsta, inget finns där. Bara kallt, tomt och svart.
Vad händer?
Vad händer?
paper planes
2010-08-10 16:33:00
Jag förstår inte alls. Först visar du en sak, sen en annan, och nu då? Hur ska jag tolka att du log och vinkade? Efter vad du gjorde eller rättare sagt hur du beteede dig i helgen är jag förvirrad, sjukt förvirrad. Kommer jag någonsin få ett svar. När blir nästa gång vi möts, kommer det någonsin att hända. Du verkar ha slutat jobba här. Fan då, eller? Jo jag behöver ett svar, jag behöver träffa dig, mest av allt behöver jag dig.
